Demokratiskt moment 22

"Indeed it has been said that democracy is the worst form of Government except for all those other forms that have been tried.…"

- Winston S Churchill, 11 November 1947

Att läsa nyheterna för att ta del av folkmord, inbördeskrig, och nedbränningen av Amazonas för ett kompulsivt, maniskt odlande av sojabönor, kan nog få den mest optimistiske av oss att resignera till en liten koja någonstans kring Dalälven.

Demokrati - ett statssystem som har utvecklats till något som åtminstone ska likna en struktur som ska bära folkets vilja fram till makthavarna, verkar vara den styrelseform som bäst kan få oss att inte slå ihjäl varandra och bränna upp allt som kommer i vår väg [1]. Men tas demokratiska beslut på rationella grunder?

En rationell individ – enligt Rational Choice Theory [2], tar beslut baserat på sina värderingar och mål, för att maximera sin egen nytta. Enligt RCT, kommer politiskt rationella människor därmed föredra lagförslag som ger dem själva störst nytta. Jämfört med deras egen nytta, är dock mer högtflygande värderingar kring identitet och politisk tillhörighet, bättre prediktorer för preferenser inom de flesta politiska frågor [3]. Det finns med andra ord inte en stark korrelation mellan politiska preferenser och egennytta. Är människor politiskt rationella?

Rökare är dock signifikant mindre glada över höjda skatter för cigaretter [4], personer som konsumerar stora mängder alkohol är inte lika glada över förhöjda kontroller kring rattfylleri [5], och vapenägare är inte lika glada över lagar om att förbjuda vapen [6]. När konsekvenserna för ett lagförslag är simpla att se, är människor då politiskt rationella?

Om man ber människor att, innan de hör ett lagförslag, tänka igenom deras egna ekonomiska situation och vad som hade kunnat hjälpa en själv, och först efteråt fråga vad de tycker om olika lagförslag, blir människor mer benägna att ta beslut som maximerar deras egennytta [7]. Om människor stannar upp och tänker kring hur lagförslag påverkar dem, är de först då politiskt rationella?

Människor är mindre benägna att vilja sänka skatter, om de får valet att välja att hålla skattenivån och spendera x antal pengar på utbildning, eller sänka skatter [8]. Om människor får potentiella kostnader för deras val presenterade, är de då politiskt rationella?

Människor som läser starka och svaga argument, både för och emot dödsstraff, blir ännu mer övertygade om sin initiala position kring dödsstraff 9. Om människor får välfärdsförslag som antingen är generösa eller strikta, presenterade för sig, kommer de till högre grad välja det lagförslag som presenteras ihop med partiet man röstar på, alldeles oavsett generositeten av förslaget [10]. Om människor tar del av information för och emot ens egen position, kommer de då vara politiskt rationella?

Bartels (1996) räknade att skillnaden i preferenser i politiska sakfrågor mellan ”fullt informerade” och ”faktiskt informerade” väljare, i amerikanska presidentval från 1972 och 1992, var ungefär 10%. Vad som var en fullt informerad preferens utvecklades av en mängd forskare som analyserade data kring sociodemografisk information, och förmodade individuella kostnader och vinster utifrån den datan. Hade väljare valt preferenser helt på måfå räknade Bartels att den siffran hade gått upp till så lite som 20%. Med andra ord kan man uttrycka det som att en begränsad mängd information hos väljarkåren kan ta bort 50% av felmarginalen. ”Påverkas attraktionen till demokrati i någon fundamental mening av graden av korrespondens mellan folkets faktiska preferens och den preferens de hade haft om de vore fullt informerade?... Om inte avvikelsen presenterad här gör det, hur stor avvikelse bör göra det? Dubbelt så stor? Tio gånger så stor?”, frågar sig Bartes [11].

Green och Shapiro argumenterar i sin bok ”Pathologies of Rational Choice Theory” att rationella individer, som definierat av RCT, inte borde rösta överhuvudtaget, på grund av den alldeles för stora kostnaden för att ta ett informerat beslut, jämfört med den nästintill försvinnande egennyttan som en enskild röst har [12].

Ändå röstar människor. Förmodligen är den låga kostnaden för att rösta, den primära förklaringen [13,14].

Och här kommer paradoxerna. Om vi ber människor att vara rationella, kan vi inte tvinga dem att bemöda sig att informeras till den graden att de tar ett politiskt rationellt beslut. Men däremot kan vi få med dem i leken genom att informativt manipulera kostnader, alternativ, partitillhörighet och ideologi, för att presentera en simplifierad världsbild som kan få dem att ta ett irrationellt beslut som håller systemet i rörelse.

Är detta då det bästa systemet vi kan komma på? Är det rationellt av mig att spendera min tid på att skriva den här texten, för möjligheten att få hälften av en månads minimilön om ett halvår?

Jag vet inte.

Referenser:

1. Roser, M (2019). Our World in Data. Hämtad 2019-10-06 från: https://ourworldindata.org/democracy

2. Becker, G, S. (1976) The economic approach to human behavior. Chicago: University of Chicago press.

3. Citrin, J, Green, D, P. (1990). The self-interest motive in American public opinion. Research in Micropolitics, 3(1), 1-28.

4. Green, D, P. Gerken, A, E. (1989) Self-interest and public opinion toward smoking restrictions and cigarette taxes. Public Opinion Quarterly, 53(1), 1-16.

5. Crowe, J. Bailey, W, J. (1995) Self-interest and attitudes about legislation controlling alcohol. Psychological Reports, 76, 995-1003.

6. Wolpert, R, M. Gimpel, J, G. (1998). Self-interest, symbolic politics, and public attitudes toward gun control. Political Behavior, 20(3), 241-262.

7. Chong, D. Citrin, J. Conley, P. (2001). When self-interest matters. Political Psychology, 22(3), 541-570.

8. Hacker, J, S. Pierson, P. (2005) Abandoning the middle: the bush tax cuts and the limits of Democratic control. Perspectives on Politics, 3(1), 33-53.

9. Lord, C, G. Ross, L. Leppers, M. (1979) Biased assimilation and attitude polarization: The effects of prior theories on subsequently considered evidence. Journal of Personality and Social psychology, 37(11), 2098-2109.

10. Cohen, G, L. (2003). Party over policy: the dominating impact of group influence on political beliefs. Journal of Personality and Social psychology, 85(5), 808-822.

11. Bartels, L, M. (1996). Uninformed voters: Information effects in presidential elections. American Journal of Political Science, 40(1), 195-230.

12. Green, D. Shapiro, I. (1994). Pathologies of rational choice theory: a critique of applications in political science. New Haven, CT: Yale University Press.

13. Gerber, A, S. Green, D, P. (2000). The effects of canvassing, telephone calls, and direct mail on voter turnout: A field Experiment.

14. Gerber, A, S. Grenn, D, P. Larimer, C, W. (2008). Social pressure and voter turnout: Evidence from a large-scale field experiment. American Political Science Review, 102(1), 33-48.