Bekvämlighetsreligionen
När Friedrich Nietzsche skrev de kända orden ’Gud är död’ fruktade han den meningslöshet som skulle följa ett gudlöst samhälle. Nietzsche menade att det som skulle fylla tomrummet efter Gud var ett kaos av kulturella preferenser. En röra, en överbelastning av personliga val och beslut. Nietzsches kanske mest skrämmande vision, var av mänskligheten som skulle befolka jorden i den postkristna världen. Dessa människor kallade han för de sista människorna. Det här var män och kvinnor som hade vänt ryggen till komplexa ideal, men kände sig nöjda. De levde i en banal existens och gjorde allt i sin makt för att begränsa överskott av lycka eller sorg. De levde sina liv blygsamt och medelmåttigt och intalade sig själva att de var lyckliga. De anammade det som Nietzsche kallade för bekvämlighetsreligionen [1].
“… if you refuse to let your own suffering lie upon you for an hour and if you constantly try to prevent and forestall all possible stress way ahead of time; if you experience suffering and displeasure as evil, hateful, worthy of annihilation, and as a defect of existence, then it is clear that besides your religion of pity you also harbor another religion in your heart that is perhaps the mother of the religion of pity: the religion of comfortableness.” – Nietzsche, 1974
Även Aldous Huxley beskrev ett liknande samhälle i sin dystopiska roman Du sköna nya värld, där tillvaron är inriktad på omedelbar lyckomaximering, livet är sorglöst och okomplicerat och tekniken har utvecklat människan intill perfektion. När en av huvudpersonerna, vilden John, ifrågasätter systemet är det knappt någon som förstår honom [2].
”Det var den sortens begrepp, som lätt kunde komma dem att förlora sin tro på lyckan som den Högsta Guden och i stället komma dem att börja tro, att målet låg någonstans bortom, någonstans utanför den mänskliga sfären, att livets mening inte bestod i att vidmakthålla lyckan utan i att stegra och förfina medvetandet, i att utvidga kunskaperna.” – Huxley, 1970
Vår tekniska utveckling är utnyttjad efter denna princip – gör livet så bekvämt som möjligt. Många innovationer syftar till att göra vardagen lättare för oss så vi slipper gå till affären, bära våra grejer, laga våra bord, städa våra rum, klippa våra gräsmattor. Det är i grund och botten en bra sak, något som syftar till att förenkla vår vardag och minska stressen. Men priset vi betalar för ett överdrivet beskyddande samhälle som motverkar sådant som är jobbigt är att vi skyr smärta till den mån att vi har ett osunt förhållande till smärta och lidande.
Är bekvämlighet framtiden? Bilden hämtad från https://sigalonhowtodoit.soup.io/tag/wall-e
Som psykologstudenter vet vi att terapi och förändring är allt annat än enkelt. Terapi kräver hårt arbete och förändring likaså. Patienter och klienter behöver prata om det som är jobbigt för dem för att kunna bearbeta det, och det krävs mod för att göra det. Ur en psykodynamisk synvinkel finns det ett motstånd till att förändras eftersom det initialt kan väcka ångest hos individen då försvaren har byggts upp för att motverka ångest. Dock är det ett nödvändigt ont för att bli av med de besvär som patienten eller klienten har sökt för.
Viktor Frankl, förintelseöverlevare och psykiatriker, skrev om att hitta mening i lidandet. Frankl menar på att människor behöver smärta för att hitta mening för att inte hamna i en situation utan motstånd. En sådan situation kan leda till ett existentiellt vakuum – där det saknas en mening med livet och existensen överhuvudtaget. Frankl menar på att det är i detta vakuum som depression, aggression och beroende kan uppstå. Frankl menar att för att överkomma detta dilemma behöver vi motstånd och utmaning – men vi behöver utsättas för en rimlig mängd motstånd så att det blir meningsfullt att möta detta motstånd. Det handlar alltså inte om att undvika smärta, lidande eller stress utan att hitta mening i smärtan och hitta något som är värt att lida för [3].
Som psykologstudenter vet vi även att livet är långt från rättvist. En del individer måste ända sedan barnsben tacklas med smärta i form av vanvård, misshandel, trauman, sexuellt utnyttjande och sjukdomar. Smärta är inget eftersträvansvärt eller något man önskar ska hända. Men smärta är en oundviklig del av livet, och det är upp till oss själva hur vi hanterar vår smärta. Smärta behöver bemötas och accepteras, en kunskap jag tror måste förmedlas mer till samhället från oss psykologer. Som människor behöver vi möta smärtan för att hitta varje individs maximala potential att utvecklas och leva ett så bra liv som möjligt.
Referenser:
[1] Nietzsche, F. & Kaufmann, W. (1974). The gay science: with a prelude in rhymes and an appendix of songs. New York: Vintage.
[2] Huxley A. Du sköna nya värld: Framtidens värld. Helsingborg: Bokfrämjandet; 1970
[3] Frankl, V.E. (1987[1962]). Man's search for meaning: an introduction to logotherapy. (Rev. and enlarged ed). London: Hodder and Stoughton.
