Barnet i affären symboliserar ångesten vi måste lära om
Ni vet det där skrikande barnet som ligger på golvet i mataffären med overallen halvvägs av, och ett virrvarr av vantar, skor och mössa omkring sig? Barnet som så väldigt gärna vill ha godis, läsk, pizza eller något annat som inte alls passar att köpa för tillfället. Och så en meter ifrån barnet, föräldern som ömsom låter blicken fara över alla andra i mataffären som noterat scenen och ömsom över sonen som verkar tycka att det viktigaste av allt är att förälderns beslut ändras. NUUUUU!
Vet ni också den där ångesten som kan växa sig stark i bröstet, som sprider sig ut i varje fingertopp och varje tå? Den ångesten som så väldigt gärna vill ta över och som säger en massa saker om vem man är, vad man har gjort, hur saker kommer bli... Man känner i både huvud och kropp att man vill bli av med den känslan genast. NUUUUU!
Om barnet i affären får som han vill, så lär han sig något. Han förstår att bara jag skriker tillräckligt högt, ställer till en tillräckligt stor scen och får min förälder att tappa tålamodet, så kommer jag att få vad jag vill. Händer det här upprepade gånger blir inlärningen än tydligare. Barnet formar snabbare, mer effektiva strategier, hittar ömma tår och akilleshälar föräldern inte visste att den hade.
Minst lika listig är ångesten.
Varje gång vi agerar på ångestens vilja så lär den sig något. Den lär sig att den har rätt, och att du har fel. Ångesten lär sig att vad du än gör så utsätt dig inte för den situationen, för du klarar inte den.(1) Du kommer göra bort dig, förstöra för dig själv. Förstöra för andra.
UNDVIK I ALLRA MÖJLIGASTE MÅN- skylten blinkar. Skulle du vara tvungen att vara i den situationen, då måste du ta till någonting. Du klarar inte det här bara som du är. Du måste ha någon som stöttar dig, en snabb utväg, minneslappar, vatten nära till hands ifall du sätter i halsen... Dessa strategier ämnar ge dig kontroll, men lämnar dig endast med illusionen av det.
Vad är rådet vi ger till den trötta, tålamodsfattiga föräldern i affären som har en skrikande son på golvet som bara måste ha godis? Vi säger att det är viktigt vilken signal de sänder ut, att det sker en inlärning och att det på lång sikt blir betydande. Vi betonar att det gäller att hålla ut och förklara varför det inte är rimligt. Föräldern behöver stå på sig, och förmedla att den inte håller med och inte låta sig dras med i att det är viktigast av allt utan låta barnet få vara i känslan istället för att åtgärda den med den kortsiktiga, riktigt sköna lösningen.(2)
Samma råd behöver vi ge till dig med ångest.(1) Varje gång du undviker en situation som du har ångest över, så förstärker du ångesten. Du lär ångesten att den har rätt, så att ångesten övertygar dig om sina villfarelser. Undviker du situationen du är rädd för, då får du aldrig chansen att överbevisa ångesten. Ångesten kommer fortsätta vinna ända tills du vågar stanna kvar i situationen, även om den ger dig ångest, och ser att det du lärt dig inte stämmer. Att ångesten inte hade rätt.
Håll ut. Vänta in.
Tillåt ångesten att få finnas utan att vara mitt uppe i den, eller kanske var i det en liten stund om det behövs. Men undvik inte det du är rädd för. Ta inte till kontrollstrategier som gör att du visserligen klarar av det den här gången, men som på sikt bara matar ångestmonstret med mer självkritiskt stoff.1 Dessa signalerar till hjärnan att du klarar situationen, men bara om du får använda just den strategin - annars är situationen fortfarande farlig.
Du klarar den här situationen. Du klarar den utan att fly. Du klarar den utan att kontrollera den. Når du den insikten, så kan ångestmonstret skrika och slå omkring sig bäst den vill, du vet ändå någonstans där inne att det inte stämmer. Då klarar du av att inte gå på den där kortsiktiga lättnaden, på uppmaningen att snabbt lämna situationen. “Vill inte, vill inte, vill inte. Visst vore det skönare att vara hemma istället? Lägga sig under täcket och lyssna på hög musik? Glömma att du ens försökte och aldrig göra det igen?”
Tro på dig själv och din förmåga. Du bär på svaret på den här frågan. Jo, det vore skönt. Det vore enkelt. Men, det vore inte hjälpsamt. Jag vill kunna klara av den här situationen, och därför tänker jag inte lyssna på ångesten. Jag tänker kliva rakt in i den interna mataffären därför att jag behöver handla, må barnet skrika där inne bäst han vill!
Referenser:
[1] Stockholms Läns Landsting. (u.å). Kognitiv beteendeterapi vid ångest och rädsla. https://www.kompetenscentrumpsykiskohalsa.se/globalassets/verksamheter/kompetenscentrum/psykisk-ohalsa/handout-angest.pdf
[2] Humberset, K./Svenska Dagbladet. (2020-10-21). Därför ska du inte ge efter för barnets tjat. https://www.svd.se/darfor-ska-du-inte-ge-efter-for-barnets-tjat
Bildkälla:
Från MIA Studio/Shutterstock. (u.å). Funny little child holding chocolate milk and big laughing, little asian toddler boy, sitting in the trolley cart during family shopping in supermarket. [fotografi]. https://www.shutterstock.com/sv/image-photo/funny-little-child-holding-chocolate-milk-1397450039
