Jag har en tanke om att en tanke bara är en tanke
Sommaren 2014 besöker jag för första och hitintills enda gången politikerveckan i Almedalen. Förutom att försöka mygla oss in på olika kvällsmingel där det fanns chans till bjudsprit, gick jag och mitt sällskap främst på livepoddar. Idag minns jag faktiskt inte vilken podd det var, men under en av dessa liveinspelningar reflekterar en komiker över sin bakfylla. Efter en kort stunds kåserande når han så en slutsats: “Jag är inte bakfull, jag har bakfylla!” . Jag minns att jag tyckte det var väldigt roligt sagt eftersom det, till och med för oss i publiken, var visuellt uppenbart att han var bakfull . Det fanns någon sorts relaterbar självsatir i viljan om att distansera sig från det mentala tillstånd som alkoholen kan försätta en i. En önskan om att inte behöva identifiera sig med de aversiva effekterna dagen efter.
Troligen utan att själv veta om det, satte komikern fingret på ett centralt koncept inom flera olika psykoterapeutiska modeller. Ett koncept som också återfinns inom filosofi och religion - från skilda kulturella kontexter världen över. Förmågan att kunna skifta förhållningssätt till sina tankar och känslor är något fundamentalt mänskligt [1]. Såväl buddhister som antikens stoiker har understrukit vikten av att förflytta sitt perspektiv från den subjektiva “inifrån-upplevelsen” till utanpå denna [1, 2]. Eller med andra ord, att betrakta sina erfarenheter som interna händelser istället för att uppleva dem som något oskiljbart från det egna självet. Inte med målet att förändra tankarnas innehåll, bara kontexten i vilka de uppstår.
Att samma anatomiska hjärnstruktur verkar ha 14 olika namn, och att snarlika psykologiska processer kallas för vitt skilda begrepp beroende teoretisk referensram har nog fått de flesta psykologstudenter att slita sitt hår sista timmen för hemtentans deadline. Tyvärr har samma terminologiska krigföring tagit sig in i detta område. Följande begrepp är inte utbytbara men väl närbesläktade: Kognitiv decentrering [3], kognitiv defusion & själv-som-kontext [4], kognitiv distansering [5], metakognitivt läge & detached mindfulness [6]. Återigen betyder inte dessa begrepp exakt samma sak men… nästan. Oavsett, så pekar mycket på att det är ett oumbärligt psykoterapeutiskt verktyg. Olika evidensbaserade behandlingar såsom Kognitiv beteendeterapi (KBT), Acceptance and Commitment Therapy (ACT) och Metakognitiv terapi (MCT) har alla valt att inkorporera denna process i sina modeller. Att tidigt i en behandling socialisera in patienten i ett mer decentrerat förhållningssätt till sina känslor och tankar borgar för goda resultat: Inom ACT verkar kognitiv defusion bidra till minskat obehag och mindre tilltro till negativ tankar [7] och inom MCT verkar detached mindfulness bidra till lägre ångest på ett bättre sätt jämfört med att utvärdera tankeinnehållet [8].
I förgrunden Marcus Aurelius, en av de tidiga författarna kring ämnet
Vad de flesta av de här begreppen verkar ha gemensamt är tre huvudkomponenter: Meta-medvetenhet (medvetenheten om den subjektiva upplevelsen), minskad reaktivitet till tankeinnehåll samt de-identifikation (erfarenheten av att vara skild från interna upplevelser). Överlag tyder mycket på att dessa tre metakognitiva processer medierar en del av behandlingsutfallet i KBT, ACT, MCT och mindfulness [1]. Exempelvis i form av reducerade nivåer av ångest- och depressionssymptom.
För min egen del kommer jag framöver göra mitt bästa för att hjälpa patienter ut från den typ av upplevelseläge där de ser tankar och känslor som ovillkorligt sanna, som en del av deras jag och som något som kräver deras uppmärksamhet och att de agerar. Denna unikt mänskliga förmåga som av allt att döma kan reducera psykiskt lidande bör självklart appliceras i psykoterapi. Men kanske kan också vi “friska” gynnas av att regelbundet öva oss i detta? Möjligen har även vi en mental utvecklingspotential på det här området. Vi som ska bli de främsta experterna på det mänskliga psyket borde väl rimligtvis vara goda förebilder i att utforska vårt eget psykiska fungerande. Vi om några har ju kunskapen och förutsättningarna för att träna våra mentala förmågor!
Personligen tror jag inte det räcker med att veta ovanstående - jag tror den direkta upplevelsen av ett förändrat förhållningssätt till sina tankar och känslor, och insikten som följer därav är kritisk. Kanske krävs det lite ansträngning för att nå dit. Både för patienter och oss själva. Men det vore märkligt om vi kunde utvecklas utan att anstränga oss, det kan vi ju inte i löpspåret eller på gymmet heller.
Jag har tanke om att jag inte måste låsa min uppmärksamhet vid alla tankar. Jag har en tanke om att jag inte måste reagera på allt jag känner. Jag har en tanke om att alla mina tankar inte reflekterar objektiva sanningar om omvärlden. Jag tänker inte - jag upplever tankar.
Huruvida ovan nämnda komiker kunde reducera sitt självinducerade lidande genom att ha bakfylla istället för att vara bakfull förtäljer tyvärr inte historien. Prova vettja.
Referenser [1] Bernstein, A., Hadash, Y., Lichtash, Y., Tanay, G., Shepherd, K., & Fresco, D. M. (2015). Decentering and related constructs: A critical review and metacognitive processes model. Perspectives on Psychological Science , 10 (5), 599-617. [2] Pigliucci, M. (2017). How to be a stoic. New York: Hachette Book Group [3] Safran, J.D., Segal, Z.V. (1990). Interpersonal process in cognitive therapy . Lanham, MD: Rowman & Littlefield. [4] Hayes, S.C., Strosahl, K.D., Wilson, K.G., (ed.). (1999). Acceptance and commitment therapy: An experiential approach to behavior change. New York: Guilford Press. [5] Beck, A.T., Rush, A.J., Shaw, B.F., Emery, G. (1979). Cognitive therapy of depression . New York: Guilford Press. [6] Wells, A., Matthews, G. (1994). Attention and emotion: A clinical perspective. Mahwah, NJ: Erlbaum. [7] Masuda A., Hayes S.C., Sackett C.F., Twohig M.P. (2004) Cognitive defusion and self-relevant negative thoughts: Examining the impact of a ninety year old technique. Behaviour Research and Therapy, 42, 477–485. [8] Gkika, S., Wells, A. (2015). How to Deal with Negative Thoughts? A Preliminary Comparison of Detached Mindfulness and Thought Evaluation in Socially Anxious Individuals. Cognitive Therapy and Research, 39,
23-30.
