Narcissism och kapitalism
Den dialektiska materialismen, marxismens grundläggande filosofi, hävdar att den materiella omvärlden skapar förutsättningar för människors handlingar. Människan betraktas dock inte som en impulsstyrd robot, utan medvetandet tillskrivs en kvalitativt högre dimension än enkla reflexer[4]. Ett nutida exempel är att vi ser stora tendenser till politisk radikalisering i människors medvetanden. Radikaliseringen initierades av den materiella ekonomiska kris som kapitalismen lider av. Men det konkreta utfallet av radikaliseringen beror, kort förklarat, på hur långt utvecklat medvetandet är, d.v.s. hur väl människorna förstår processerna som ligger bakom frustrationen i sig själva och samhället.
Den dialektiska materialismen implicerar även att vi är människor av vår tid. Vår förståelse av oss själva i förhållande till vår omvärld är i ett dialektiskt förhållande till det borgerliga samhällets värderingar, vilka i sin tur grundar sig materiellt i kapitalismen. Exempelvis så tänker vi i stor utsträckning kring oss själva som den huvudsakliga orsaken bakom våra livsöden. En tanke som har sin grund i kapitalismens delvis individualistiska ekonomiska relationer.
Motsägelsen mellan att kapitalismens värderingar präglar vårt medvetande och att den kapitalistiska krisen ger upphov till radikalisering, är grunden till den borgerliga och motsägelsefulla fascistiska formen av radikalisering bland arbetarklassen. Radikaliseringen kan egentligen ta två vägar. Antingen bekämpas kapitalismen med socialistisk revolt, eller så håller borgarklassen människor inom existerande ramar med våld, falska löften och fascism som ultimata verktyg[5]. Fascismen mörklägger därmed radikaliseringens egentliga materiella bakgrund med hjälp av det förhärskande och systembekräftande tänkande som härrör från kapitalismen. Människan är institutionaliserad.
Med ovanstående i åtanke vill jag diskutera den hyperindividualistiska, bekräftelsesökande, avundsjuka, rädda och lättkränkta personen. Jag vill undersöka narcissismen, och hur kapitalismen (de materiella villkoren) lägger grunden för fenomenet. Jag kommer vidare att redogöra för kopplingen mellan narcissismen, fascismen och kvinnoförtryck. Texten är androcentriskt skriven och narcissismen ska förstås som ett personlighetsdrag som alla i någon grad äger, även du.
Narcissismens ursprung enligt Freud – semi-revolutionären.
Trots Freuds delvis subversiva dialektiska teorier, så lyckades han aldrig riktigt fånga människan utanför den wienska överklassens kulturella ramar i sina teorier. Teorierna är å ena sidan revolutionära och speglar en historicitet där människan beskrivs som en varelse som påverkas av sitt förflutna och omgivning. Å andra sidan saknar hans teori historicitet gällande mänskligheten som kollektiv och han tillskriver därmed människor och mänskligheten fixerade och reaktionära egenskaper. Därav hans dubbelhet. Mer konkret så uttryckte han exempelvis en del revolutionära element som hans kritik mot borgarklassens prestationskrav och viktorianska sexideal. Samtidigt uttryckte han en del reaktionära element i sitt teoretiserande, som att människor har en naturlig önskan om att bli dominerade[3]. Denna reaktionära tendens existerar även i Freuds förklaringsmodell av narcissismen. Han förklarar narcissismen som en delvis inre drift med sin idé om oidipuskomplexet, där pojken vill döda fadern så att han kan ha modern för sig själv[2][4]. Han förstod delvis, men inte fullständigt, på vilket sätt människor är produkter av sin tid och att mänskligheten utvecklas. Freud lyckades alltså inte ta ett fullständigt avsteg från den religiöst influerade idealismen. Låt oss därför undvika Freuds misstag. Låt oss utforska den materiella basen bakom de narcissistiska dragen. Hur är narcissismen en produkt av sin tid?
Den rädda mannen. Bilden hämtad från https://www.reddit.com/r/PropagandaPosters/comments/9n4itq/fascism_is_the_iron_hoop_that_holds_together_the/
Den yttre bekräftelsens materiella bas.
Svaret finns dolt i den starka konkurrensen mellan fadern och barnet för att äga modern. Oidipuskomplexets narcissistiska karaktär speglar nämligen kapitalismens anda av ägande och konkurrens. Ett sorts ägande som fick fäste när privat egendom, kapitalismens grundbult, blev ett faktum då människan började odla. Härifrån stammar även synen på kvinnan som mannens egendom[1].
Låt oss börja med ägandet. Barnet lär sig konceptet av ägande väldigt tidigt under sin socialiseringsprocess, i förhållande till objekt men även i förhållande till människor. Detta är en reflektion av kapitalismens anda – att äga och erövra mer. Att erövra modern och underkasta henne sig för att aldrig mer bry sig om det erövrade när det väl erövrats[4]. Därmed förklaringen bakom fenomen som att ta någon för givet eller önska det man inte kan få. En ytlig kärlek som i det omedvetna grundar sig i våld och desperation.
Det erövrade objektet signifierar det personliga värdet, den betingade självkänslan, det vill säga att vara värd så mycket som man kan erövra. En självkänsla som är beroende av konstant yttre bekräftelse. Detta är en direkt spegling av det materiella glappet mellan att producera för konstant profit, och inte för mänskliga behov[4] – alltså kapitalismens grundläggande motsättning.
Den vacklande självkänslans materiella bas.
Narcissismens materiella bas är nu delvis förklarad. Det återstår att utforska narcissistens vacklande självkänsla i relation till konkurrensen. Att ena sekunden känna sig grandios till att vid minsta kränkning önska utöva våld. Den vacklande självkänslan är nämligen sprungen ur småborgerlighetens konkurrens mellan varandra[4]. Ett psykologiskt försvar mot hotet från konkurrenterna i den fria marknadens oförutsägbara och otrygga tillvaro. Det speglar kravet på att expandera för att inte bli utkonkurrerad. Äta eller bli uppäten. Ekonomiska relationer som kännetecknar och bibehåller ett hungrigt bristsamhälle.
Narcissismen, radikalt kapitalistiskt våld personifierat.
Härifrån kan vi nu skåda att den privata egendomen sätter grunden för en vacklande och svältande självkänsla som för sin överlevnad strävar efter att erövra sin omgivning med sin protestantiska livsstil[6]. Men när det krävs så skyr denna självkänsla inte att införa våldsmetoder, där våldet på modern/kvinnan är inkluderat. Här finner vi den gemensamma roten till det politiska fascistiska våldet och till det sexuella våldet. Våldtäkten blir det narcissistiska uttrycket för en desperat erövring av något som mannen önskar och anser sig ha rätten till att äga, nämligen kvinnan. Det blir den sista reaktionära utvägen från känslan av skam som den vacklande och svältande kapitalistiska självkänslan utsätter mannen för. Våldtäkten delar därmed samma materiella bas som fascismen och tjänar även samma syften. De är till att börja med institutionaliserade former av “frigörelse”. Liksom idén om att bli “fri” av att konsumera. Men de har framförallt det praktiska syftet att med våld hålla mänskligheten inom kapitalismen, trots att den är redo för en socialistisk revolution och egentlig frigörelse.
Navid Momeni, psykologprogrammet, Lunds Universitet
Referenser:
[1] Engels, F. (1948). The origin of the family, private property and the state, in the light of the researches of Lewis H. Morgan. Moscow: Foreign Languages Pub. House.
[2] Fornäs, J. (1977, Mars). Det inre förtrycket. Tekla: Teori Och Klasskamp, (1), 40-73.
[3] Freud, S. (1928). En illusion och dess framtid. Stockholm: Bonnier.
[4] Schneider, M. (1975). Samhället som sjukdom: Till kritiken av den borgerliga psykologin. Stockholm: Rabén & Sjögren.
[5] Trotsky, L. (1969). Fascism, what is it and how to fight it. N.Y.: Path Pr.
[6] Weber, M. (1992). Den protestantiska etiken och kapitalismens anda. Lund: Argos.
