Behöver vi någonsin exponera?

February 12, 2019

Exponering är något som oundvikligen kommer väcka obehag. Hela poängen är att närma sig
något som väcker det. Det görs för att det funkar, men behövs det verkligen, har vi inget
annat sätt som inte väcker obehag? Jo, det har vi. De senaste åren har det kommit mer och
mer forskning som visat framgång hos andra sätt att minska obehag. Snart blir det kanske till
och med dags att gå vidare från exponering.

 

Vad exponering är
Exponering innebär, löst definierat, att närma sig något. Traditionellt har det inom psykologin
inneburit att närma sig något i syfte att habituera en respons[1]. Habituering är att tillvänja sig och
responsen är reaktionen. Att habituera en respons innebär alltså att exponera sig för något till dess
att ens (automatiska) reaktion minskat. Detta är en vanlig strategi vid fobier där man utsätts för det
man är rädd för till dess att rädslan minskat[1]. Även vid ångest används exponering med samma
tanke bakom. Idag börjar man dock röra sig bort från tanken att det är habituering som är den
verksamma mekanismen (jag har heller inte lyckats hitta något stöd för att det alls skulle vara en
verksam mekanism, men mer om det snart), utan snarare att det genom närmandet skapas nya
erfarenheter som konkurrerar ut de gamla obehagsminnena[2]. Det handlar dock fortfarande om att
närma sig det man tycker är jobbigt.

 

 Hur blir vi egentligen bäst av med vår ormskräck?

 

Nackdelen med exponering
En klar fördel med exponering är att det fungerar[1]. Vad är då nackdelarna? En klar nackdel är att
patienten behöver genomgå ett obehag. Vissa jämför detta med medicinsk vård, exempelvis
benbrott, där behandlingen mer eller mindre oundvikligen kommer innehålla både smärta och
obehag. Men är analogin verkligen giltig om vi tar hänsyn till vad det är som orsakar obehaget? I
det medicinska fallet finns en skada och att åtgärda detta kommer oundvikligen innebära att röra vid
skadan. Om vi ser på psykiska åkommor som skador som behöver åtgärdas är analogin giltig. Men
vad talar egentligen för detta, om något? Tanken bakom exponering är att det finns en respondent
betingning mellan en sak eller situation och känsla – något som blivit fel och då behöver rättas till
(habitueras bort). När jag har sökt har jag inte hittat något som helst stöd för att obehaget skulle
uppstå från en respondent betingning (jag kan ju såklart bara ha missat det om det nu finns). Tvärt
om har jag hittat forskningsstöd för att ångest snarare uppstår ur orosprocesser[3]. Detta innebär att
obehaget uppstår ur föreställningar. Exempelvis kan en spindelfobiker föreställa sig att spindeln
kommer döda henom och vem skulle inte få ångest om hen trodde att hen skulle dö? Ångest skulle
då uppstå ur föreställningar av saker som väcker ångest. Exponering kan då fungera genom att
skapa erfarenheter som konkurrerar ut föreställningen, men det är knappast en garanti och frågan
var ju om exponering behövs, inte huruvida det funkar.

 

Alternativa sätt till samma mål
Givet att obehaget (mestadels) uppstår på grund av föreställningar, är det inte enklare att hantera
föreställningarna än att försöka konkurrera ut dem genom nya erfarenheter? Nu menar jag inte att
resonera fram och tillbaka kring dem, så som bl.a. görs i kognitiv terapi, för det finns ingen garanti
att inte det heller skulle väcka obehag. Jag menar att hantera tankar på ett sätt som gör att tankarna
inte får samma effekt som vanligtvis. Ja, ett sånt sätt finns[4] och ja, det funkar[5,6,7,8]. (”Detached
mindfulness” heter det för den som vill läsa mer. Det ska också sägas att forskningen ännu är i sin
vagga och att det i dagsläget inte kan konkurrera med forskningsstödet för exponering.) Kort sagt
går det ut på insikten att tankar kommer och går samt att det är först när man engagerar sig i dem
(exempelvis genom att försöka trycka bort dem) som de drar ut på sin närvaro. Att bara låta dem
vara genom att observera dem utan att gå in i dem är alltså ett sätt som kan minska obehaget de kan
orsaka. (Detta är inte en fullständig beskrivning, utan det är bara att läsa litteraturen för den som är
intresserad av mer.) När vi väl har ett sätt som kan minska obehaget vi upplever och som präglar
psykisk ohälsa, varför fortsätta med närmanden som väcker obehag? Hittills har de två
interventionerna bara jämförts i reducerad form för alkoholberoende. Alkoholsuget blev signifikant
lägre för de som fick testa ”detached mindfulness”.

 

Referenser
[1] Öst, L.-G. (2013). KBT inom psykiatrin (L.-G. Öst, Ed.). Natur och kultur.
[2] Craske, M. G., Treanor, M., Conway, C. C., Zbozinek, T., & Vervliet, B. (2014). Maximizing
exposure therapy: An inhibitory learning approach. Behaviour Research and Therapy, 58, 10–23.
[3] Ryum, T., Kennair, L. E. O., Hjemdal, O., Hagen, R., Halvorsen, J. Ø., & Solem, S. (2017).
Worry and metacognitions as predictors of anxiety symptoms: A prospective study. Frontiers in
Psychology, 8.
[4] Wells, A. (2009). Metacognitive therapy for anxiety and depression. New York, NY: Guilford
Press.
[5] Firouzabadi, A., & Shareh, H. (2009). Effectiveness of detached mindfulness techniques in
treating a case of obsessive compulsive disorder. Advances in Cognitive Science, 11(2), 1–7.
[6] Caselli, G., Gemelli, A., Spada, M. M., & Wells, A. (2016). Experimental modification of
perspective on thoughts and metacognitive beliefs in alcohol use disorder. Psychiatry Research,
244, 57–61.
[7] Gkika, S., & Wells, A. (2015). How to deal with negative thoughts? A preliminary comparison
of detached mindfulness and thought evaluation in socially anxious individuals. Cognitive Therapy
and Research, 39(1), 23–30.
[8] Modini, M., & Abbott, M. J. (2018). Banning pre-event rumination in social anxiety: A
preliminary randomized trial. Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry, 61, 72–
79.
[9] Caselli, G., Gemelli, A., Spada, M. M., & Wells, A. (2016). Experimental modification of
perspective on thoughts and metacognitive beliefs in alcohol use disorder. Psychiatry Research,
244, 57–61.

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

På TänkTanken delar Sveriges psykologstudenter med sig av vetenskap och lärdomar från sina studier. Alla psykologstudenter är välkomna att skicka in sina bidrag. PS styrelse avgör vilka bidrag som publiceras. PS står däremot inte för åsikterna som uttrycks i inläggen.

Nå ut - vinn pengar

Samtliga inlägg marknadsförs av PS för att nå så många som möjligt. De bästa inläggen tävlar om 5000:- som delas ut i samband med den årliga PS-kongressen. 

Populära inlägg

En radikal (för)skolereform

November 24, 2019

1/10
Please reload

Sök efter taggar

Kontakt

©2019 Psykologstudent Sverige. Skapad med Wix.com

Föreningsinformation

Föreningsinformation
Org.nr. 802441-7688
PlusGiro 48 26 08-7
BankGiro 325-2418

  • Black Facebook Icon
  • Black Instagram Icon

Möten • Kunskap • Inspiration