Är religion en dålig idé?

Religion kan ses som en mem: en idé enkel och attraktiv nog att memoreras och överföras mellan människor. Memer fungerar i likhet med gener enligt evolutionens mekanismer och behöver inte vara bra för människan.

Ingen nyhet för psykologiskt kunniga; människor kan ha föreställningar trots att det skadar dem. Hjärnan saknar det skydd mot skadliga idéer som immunförsvaret har mot skadliga infektioner.

KBT har ”livsregler” som förklarar hur snällhet kan orsaka utbrändhet. Psykoanalysen kallar det ”patogena föreställningar”. Samhällsvetenskapen har ”fångarnas dilemma” som visar att samtliga aktörer i ett system kan gå med förlust, genusteorier visar hur konstruerade könsroller förtrycker och begränsar, och postmodernismen använder sig av ”diskurs” för att förklara hur en hel stat kan infekteras av ett militaristiskt virus. Samtliga teorier är något på spåren.

De pekar mot samma sak. Det är inte så att idéer utvecklas till det bättre. Människor kan bära idémässiga ok i tron eller förhoppningen om att idén är bra eller nödvändig. Kanske är det när vi förstår detta vi kan kasta dem överbord.

Religion är intressant utifrån ett evolutionärt perspektiv eftersom den inte alltid är till ”reproduktiv nytta”, vilket är hårdvalutan i evolutionsteorin: att få fler barn än artfränderna (s.k. fitness). Att offra tid, resurser, sexuell frihet och ibland sitt liv för religionen ökar väl knappast chansen att sprida sina gener?1 Ändå finns religion över i stort sett hela planeten.2

En fråga inställer sig: vad är det som bra med religion?

Men frågan utgår från ett tankefel: om många gör x så borde x vara bra (eller kanske: många gör x, alltså är det bäst att komma på något som är bra med x). Religioner, ideologier och mode kan spridas helt utan hänsyn till människan. Sådana fenomen kallas memer.3 Att religion, detta kolossalt heterogena fenomen, i mångt och mycket gör mycket gott för mången människor är det nog inte många som betvivlar. Det mem-teorin istället kan förklara är varför destruktiva religiösa inslag kan vara så seglivade.

Memer är som rå kapitalism. Det enda som räknas är tillväxt. De sprids oavsett om de är bra eller dåliga. Det räcker att memen är lätt att minnas och att den är attraktiv. Som idén om evigt liv.

Hur sprids memer?
På samma sätt som idén ”demokrati” eller sagan om kejsarens nya kläder spreds till din hjärna: genom inlärning. Som med gener så fortplantar sig memer från människa till människa. Fast det tar inte nio månader utan sker blixtsnabbt. Som för ett förkylningsvirus. När du stämmer i församlingens bön, hör Aviciis nya eller ser fotomodellens överdimensionerade halsduk är det sannolikt att dessa memer bokstavligen sätter sig på hjärnan. (Om det sker genom modellinlärning, spegelneuroner eller annat låter jag vara osagt.) Mycket av det som delas på sociala medier är memer, som filmklipp, recept och citat.

Hur påverkas vi av memer?
När en mem satt sig på hjärnan så sker något för människan unikt: hen kan leva för sin mem. Dö för sin nation, tjäna sin Gud och kriga för sitt paradis. Allt i memens tjänst. Kort sagt: Människan kan leva för något större än sig själv, vilket evolutionärt sett dosen´t make sense.

Det kan illustreras med ett exempel från djurriket. Det finns en parasit som får myror att gång på gång klättra till toppen av ett grässtrå till dess att de blir uppätna av gräsätare. Gräsätaren bajsar ut parasiten, bajset äts av en snigel, snigeln sprider slem, slemmet fastnar på en myra, myran blir smittad av parasiten och myran blir uppäten av en gräsätare. Vill du förstå myrans beteende ska du inte prata med myran. Du behöver förstå hur parasiten fungerar.

Så vill du förstå människan räcker det inte att prata med människan. Du behöver förstå hur memer fungerar. Vill du förstå varför någon gör något “i religionens namn”, testa att se det som att hen egentligen gör det “i memens namn”.

På liknande sätt som myror kan styras av parasiter kan människor styras av memer.4 Denna transcendens, att leva för något större än sig själv, ökar i nästa steg memens attraktionskraft. Religiös späkelse, pilgrimsresor, idealism och asketism fungerar som reklam. Det fångar omgivningens uppmärksamhet, vilket i sin tur ökar sannolikheten för att dessa memer ska spridas. Det kan jämföras med att läsa om en obskyr diet eller en mystisk teori om spädbarns sexuella fantasier. Du blir nyfiken. Det känns spännande. Just sådana idéer sätter sig.

Vad gör memer framgångsrika?
Memen ”tillbe Gud fem gånger om dagen” har bättre chans att spridas än memen ”be på söndagarna” av den enkla anledningen att den förra repeteras oftare.5 Repetition främjar inlärning. Inlärning främjar spridning. Om Aviciis låt är enkel att memorera sprids den från ett dansgolv till nästa. En hit bör inte vara för avancerad.

En art dör om artindividerna inte fortplantar sig. På samma sätt måste memer spridas för att överleva. Utöver att attraktivitet ökar memens spridning så får memer som framkallar sin egen spridning ett övertag. Vad innebär det att en mem framkallar sin spridning? Helt enkelt att något med själva memen gör att den sprids. Ett konkret exempel är ett kedjebrev som innehåller en direkt instruktion om att det bör spridas (annars kraschar datorn). Andra exempel är en vits-mem som sprids för att folk skrattar (positiv förstärkning) eller en bön-mem som sprids för att beveka Gud (negativ förstärkning).

I dessa exempel främjas inlärningen eftersom memen repeteras. Varje psalm repeterar minnet av kristendomen, varje internationalen repeterar minnet av kommunismen och varje nationalsång repeterar idén om en nationalstat.

Kognitivt sett är varje repetition en uppdatering av minnet av memen. Med det sagt så förstår vi vilken funktion bön har: en memetisk minnesramsa (plus mycket mer, såklart). I evolutionära termer: memer med minnesramsor sprider sig mer effektivt än memer utan minnesramsor. Ingen behöver ha konstruerat memen på det sättet. Det bara blir så att memer med vissa egenskaper klarar sig bättre. Poängen: Memer som repeteras regelbundet överlever av just den anledningen och inte för att de på något vis behöver vara bra.

Fans och missionärer
Evolutionen är en ingenjörskonst utan ingenjör (oavsett om en tror att Gud skapade evolutionen eller inte). Men memer verkar ju ha ingenjörer, på samma sätt som kedjebrev har författare. Är då inte religioner konstruerade av människor? Ja och nej.

Nej: Religioner är sällan designade från scratch utan tar i regel form utifrån redan befintliga religioner, just som jazzen tog form utifrån bluesen. Statsreligioner med heliga ledare, reliker och texter har utvecklats från animism och folkreligion där muntligt traderade memer om övernaturliga väsen i naturen tidigare florerade fritt. Den fasta stadsreligionen tog förmodligen form i samband med att människan blev bofast för ca 10 000 år sedan. (Även kristendomen har genomgått en utveckling från “fri” till “fast”.)

Men ja: Memer kan absolut ha ingenjörer. Flygande Jakob, Båten Anna och scientologkyrkan har det. Den freudianska felsägningen har det.

Det kanske bästa som kan hända en mem är att den har någon som främjar dess spridning. Den/de som sprider en mem kan kallas distributörer. Distributörerna kan rädda livet på den sämsta av memer. De kan antingen leda eller följa memen (jämför: de antingen säljer eller köper Aloe vera). Det måste alltså inte vara själva ingenjören som sprider memen. Vem som helst kan dela den på facebook eller kyrkkaffet.

Både asatron och manikeismen konkurrerades ut av kristendomen vilket jag förklarar med att kristendomen hade distributörer. Paulus, Ansgar och Luther var memetiska distributörer – de levde för något större än sig själva. (Religionsvetare får gärna spekulera kring huruvida kejsar Konstantin kan räknas till en följare eller ledare – fan eller missionär.)

Återigen: Asatron var inte nödvändigtvis sämre för människan, endast memetiskt sämre.

Moral som framgångsfaktor
Chemtrails, ufon och rockmusik är attraktiva, enkla att memorera och har distributörer. Men de saknar något som religiösa memer har: de uttalar sig inte om moral. (Finns det religioner utan moraliska påbud?) Moralen adderar ett ”bör” till memen: att den bör spridas, att den bör repeteras. Och även detta framkallar spridning. I psykodynamiska termer gör böret att memen integreras i överjaget (samvetet). Memen går inte längre att hänga av sig när en tröttnat. Samvetet gör vi oss svårligen av med, för samvetet självt kommer att göra motstånd mot just detta.

När memen väl slagit an människans moraliska sträng kommer det kännas rätt att låta sig styras av memen. Varje gång någon lyder sin mem kommer hen att få en belöning. Memens moral blir förstärkande. Memen matar sig själv.

Så, kanske är det av välvilja religiösa distributörer vill ge andra den förstärkning som de själva får av sin mem.

Grattis till memen!
Nu förstår du varför en låt sätter sig på hjärnan trots att den kallas sommarplåga, vad som menas med att leva för något större än sig själv, du anar vad som hände med asatron, och delandet i sociala medier har fått en ny innebörd. Inte minst har du kanske släppt tanken på att de idéer som finns i världen måste vara bra.

Du förstår också att du just smittats av en mem.

Ragnar Bern, Göteborg

1 Det kan dock handla om handikappshypotesen: utseende och beteende utan någon direkt funktion, t.ex. påfågelns fjädrar, signalerar till din potentiella partner att ”jag kan inte bara hitta föda, jag har dessutom energi över till att bära onödiga fjädrar. Hur fantastisk är jag inte?”. Om vi istället tänker oss att religion ökar människans genetiska fitness kan en använda Alain de Botton om att religionens förtjänst är den påminner oss om dygder och skapar goda vanor, t.ex. kontemplation, medmänsklighet, ödmjukhet, förlåtelse och inte minst tron på ett paradis eller dylikt.
2 Se dock ett undantag och en podcast om detta. Redan Darwin var medveten om att religiösa idéer var näst intill universella: ”the belief in unseen or spiritual agencies … seems to be almost universal” (Darwin, 1886, refererad till i Dennet, 2006, s. 124).
3 Dawkins som myntat begreppet ”meme” menar inte att memer fungerar exakt som gener utan att det snarare är en analogi. Men samtidigt menar han att ju mer en mem fungerar som en gen ju mer framgångsrik kommer den att bli (Dawkins, 2006, s. 223). Gener behöver heller inte vara bra för människan, inte heller på individnivå. Det enda genen bryr sig om är att sprida sig, alltså att få dig att föröka dig.
4 Trots att ”parasiter” har en negativ klang så kan memer absolut vara bra för människan. Kanske är det mer regel än undantag att memer faktiskt rymmer något gott. Ordvalet ska endast illustrera hur memer fungerar. Samma principer gäller för ideologier, fotbollslag och (inte minst!) vetenskapliga teorier (ingen nämnd, ingen glömd).
5 Enligt islam bör muslimer sätta spridandet av islam framför sina egna intressen (Dennet, 2006, s. 186) vilket är ett genidrag utifrån ett mem-perspektiv. Det blir knappast mindre intressant av att “islam” betyder “underkastelse”.

Referenser
Dawkins, R. (2006). The God delusion. New York: Mariner Books.
Dennet, D. (2006). Breaking the Spell. New York: Penguin Group.
Gardell, J. (2003). Om Gud. Stockholm: Norstedts Förlag.
Harari, Y. N. (2012). Sapiens. Stockholm: Natur & Kultur.
Larsson, O., Marklund, A. (2012). Svensk historia. Lund: Historisk Media.
Reader, W., Workman, L. (2008). Evolutionary Psychology. New York: Cambridge University Press.